Öresunds Doc - "Sten"
Brev från en ledsen matte

Klockan ringer 06.00 jag puttar på Per och säger dax att gå upp själv vill jag ligga i sängen iallafall ett tag till tills det är min tur att stiga upp till hästarna. Per tar hundarna på morgonen och går en sväng sen traskar jag ut i kylan till hästarna.
Per steg upp och klädde på sig och gick ut i köket för att väcka i alla fall Twiggy för hon ligger alltid i sin säng och vilar om hon inte ligger i soffan. Men Sten....han låg i fotändan på min säng och bara mös han hade inte en tanke på att gå ut i morgon kylan. Per han kallade hundarna.. Dax att gå ut och vips så var Sten och Twiggy på benen ute i kylan.
Jag går upp och klär på mig och är på ganska gott humör (kan ha dåligt morgon humör) jag tittar ner emot dammen och där ser jag Per, Twiggy och Sten gå i morgon daggen på sin första runda. Jag går ut och möter Per som är på väg in till barnen.
Jag går ut och ger hästarna sitt foder sen snabbar jag mig in igen för att hoppa i duschen innan jag skall till jobbet. Väl inne så ligger sten och Twiggy i sina korgar och väntar på mat. Men oj ...Sten hör att Philip vaknar och vips så är han inne på rummet och röjer.
Som sagt Full rulle Philip springer runt i högan sky och ropar Deni Deni ta mig och så rätt upp i soffan och myser och så ner igen.. Ja så kunde det hålla på tills vi fick säga ..tack nu räcker det in och borsta tänderna. så var det även denna dagen. Som ni förstår var Sten älskad av Oss Alla visst kan man bli irriterad när han och Twiggy käkat upp allt brödet en Lördag morgon när barnen vaknar och är hungriga ...... men vaddå handla nytt bröd är ju inga problem...men att bli av med sin vän är inte som att handla nytt bröd.
Det jag menar är att ta vara på den tid ni har tillsammans brusa inte upp för små saker utan ryck på axlarna och titta på ert lilla monster som sitter och ler vid era fötter han/hon är ju jätte glad för det färska brödet som låg i brödlådan. Njut av er vän man vet aldrig när tiden är inne.

Nåja alla är färdig klädda och redo för skola och jobb, Per tar Twiggy och Sten en sista runda innan det är dax att lämna barnen på skola och dagis.
Väl hemma lite över halv fem så har vi två glada hundar som skäller och hoppar som ett par tossingar. Per tar hundarna på en sväng medan jag lagar mat. Väl vid bordet så kan jag säga att Philip som är 3år gammal har alltid varit mer underbordet vid Sten än vid sin tallrik...Pheww han var tvungen att klappa Sten se såg han låg rätt under bordet alltså ville Philip ha full koll på honom. Låg Sten ensam så kunde Philip komma till mig och säga Deni lessen mamma... som ni förstår så hade Sten och Philip en nära relation med varandra.
När maten var färdig äten så var det dax att titta lite på Bollibompa innan det var läggdax.
När klockan var 19.30 så sov alla barnen i sina sängar och Sten och Twiggy låg och mös i sina sängar vid ytterdörren.
När jag tittade på klockan så var hon 19.50...Per sov på soffan och Idol skulle snart börja hmmmm jag tänkte för mig själv ska jag ta hundarna nu eller i pausen på idol....
Nu i efterhand så retar jag mig...Vi skulle ju tränat hos Birgitta och Anders och då hade aldrig detta hemska hänt min lilla hund. Men jag har fått nytt jobb och jag kände mig helt sluti kroppen och i huvudet så jag orkade helt enkelt inte åka iväg. men med facit i hand så hade det kanske räddat min hund.
Tillbaks igen kl 19.50 tar jag på Sten hans koppel solen skiner och hundarna är jätte glada för att komma ut igen. Jag minns allt så väl när jag gick runt husknuten, då följde Sten mig så väl han gick vis sidan och sökte kontakt hela tiden med sina bruna snälla ögon.
Jag minns exakt vad jag tänkte.......gud så duktig du é du är världens bästa hund och så fin du är. Jag har alltid varit stolt för Sten. Redan första gången jag såg Sten så såg jag hatt han var speciell likaså när Per tog honom i sin famn så sa jag honom skall vi ha han har så snälla ögon och så verkar han så klok.
Nåja på väg ner emot dammen gick jag med Sten och Twiggy, men som vanligt så Nåja på väg ner emot dammen gick jag med Sten och Twiggy, men som vanligt så var Sten så busig så han hängde mer i Twiggis öron och hals. När jag var nere vid dammens mitt så tittade jag runt mig och tänkte hmm ska jag släppa Sten så han kan busa med Twiggy upp till huset. Inga katter och ankorna var i dammen klart tänkte jag han har ju legat inne hela dagen och så var han så duktig när vi gick ut...han behöver springa av sig sin energi. Men ack det var mitt livs största misstag hur kunde jag...hur kunde släppa min hund som jag visste älskade jaga och spåra. Ja ibland undrar jag vad jag egentligen tänkte på.
Tyvärr så fick Sten upp ett spår och sprang rakt ut i skogen och började jaga rådjur. Jag ljuger inte om jag säger att det tog5sekunder och viips så var han borta. Först i början så hörde jag hur han sprang runt i skogen och spårade jag skrek och skrek Sten Sten Hit Godis, godis men ingen Sten kom. Tillsluts så hörde jag en massa skall sen blev det tyst men sen hörde jag honom lååååångt borta......Helvete tänkte jag fan också varför tog jag av kopplet. I panik sprang jag tillbaks till huset med Twiggy och stormade in och Skrek till Per.....skynda dig ut... Sten jagar rådjur i skogen. Per han for upp och satte sig på fyrhjulingen och började leta i skogen. Jag stod här hemma och skrek Sten, Sten kom Godis Godis för då vet jag att han brukar komma som en tok ....Godis är ju gott.
Men ingen Sten dök upp. Per kom tillbaks från skogen men tyvärr så hade han inte sett något. Han körde till grannarna som begav sig ut och leta ,först till Eva som bor 'ovan' för oss. Sen körde han till Camilla och Katarina som bor 'nedan' för oss.
Fan i helvete tänkte jag gode gud jag måste nog ringa polisen och då var klockan ca 21.00. En tjej tog emot min anmälan och lovade på heder och samvete att rinag så fort de hört något......Men tyvärr blev det inte så.

Klockan 21.30 ringde jag Camilla grannen för att höra om det hört eller sett något under samtalets gång så säger Camilla herregud det är nog Sten vi hör det låter som att han har fått ström i sig från Vår grannes staket. Samtidigt som jag tyckte synd om Sten för att han fått ström i sig så tändes hoppet inom mig att vi skulle få tillbaks honom levande. Vi bor bara 300 meter ifrån varandra genom skogen. Allt blev bara tyst ingen Sten hördes mer....jag skrek och skrek så det hördes runt till ALLA grannarna jag försökte att inte låta hysterisk får då skulle han kanske bli rädd och inte våga komma. Nu hade klockan helt plötsligt blivit 22.15 och det var dax att ge hästarna kvällsmat vi tog en ' paus' i letande och gav hästarna. Efter fodringen så började jag skrika på Sten igen Godis godis kom till mamma MAT...men ingen Sten. Klockan började bli mycket helt svart ute och så en massa dimma.

Väl inne så satte vi oss vid Tv:n men jag fick ingen ro i kroppen...nä jag går ut sa jag till Per. Jag packade min ficka med mamma scans köttbullar som var hans favoritgodis och så begav Twiggy och jag oss ut i skogen. Jag lös med ficklampan och kallade men ingen Sten syntes till.
Paniken började komma tänk om min älskade hund inte kommer tillbaka vad gör jag då vad säger barnen Per... ja ALLA vi skulle ju inte ha honom lös.....Karin och Tommie vad ska dom säga......FAn vilket misstag...Måtte han komma tillbaks levande.
Klockan blev 24.00 och vi var tvungna och gå och lägga oss, Per sov på Soffan och jag sov i våran säng för att höra barnen om dom vaknade på natten. Per satte alarmet på var 30minut så han kunde springa upp och kalla på honom.

Lite efter kl 00.30 så vaknar Philip och är jätte ledsen han vill sova i våran säng, jag hämtar honom och somnar om.
Jag vaknar vid 04.00 och hoppar upp från sägen och springer till Per i soffan har han kommit frågar jag ...Nej säger han med den sorgsen blick.
Jag går tillbaks till sängen lägger mig ner och knäpper mina händer jag är inte troende på något sätt men jag tänker hjälp Sten han har fått ett bra namn han ska ju vara en överlevare. Jag ber till all Jag ber till alla min döda djur hundar som katter fåglar och hästar att hjälpa Sten att komma hem levande. Jag ber till mormor, morfar, farmor och farfar ja alla jag kan komma på..... Jag somnar och vaknar 06.30 hoppar upp ur sängen och tänker nu är han hemma... Per vaknade på soffan ...Men ingen Sten.
Jag går bort till Twiggy i hennes säng, hon tittar på mig, den blicken.... då visste jag att han inte fanns längre. Hästarna fick vänta jag gick lugnt tillbaks och hämtade telefonen. Jag tog på mig jackan och gick ut och satte mig i bilen så jag fick prata ostört. Jag ringde polisen och förhörde mig om de fått in något under natten.
Tjejen verkade helt förvirrad hon svamlade fram och tillbaks om att en hund blivit påkörd på 108:an men att man inte vet vilken ras det är hunden har varit på djursjukhus men dött. Hon säger till mig att lägga på luren så att hon kan ringa djursjukhuset.

Jag lägger på luren går in till Per med gråten i halsen, jag vill inte visa barnen att något är fel innan skolan och dagis så jag pekar till Per att följa med till Eriks rum. Väl inne på rummet så berättar jag hur det ligger till...Jag fick panik inombords ringde runt till Malmödjursjukhus...näää inte hade de fått in någon hund på natten....ringde till Lund ...fan hänvisning till Malmö....ringde till Helsingborg.....inget svar...Helvete är vår hund död eller inte........Man vill ju veta... Per stod vid min sida och sa det är säkert inte Sten vi får vänta och se.

Telefonen ringde, det var från Polisen tjejen i luren tvekade Helvete det är han tänkte jag Sten är död.
Ta dig samman nu fick jag intala mig själv....Hon berättade att en hund blivit på körd vid Yddingesjön och ligger vid fartkameran vi fick in en anmälan 00.40 att en hund låg på körd vid 108, vägvärket är på väg ut för att hämta hunden...Amen va fan sa jag jag har ju anmält att jag har en hund försvunnen och så ringer ni inte. Tjejens svar var att vi visste inte vilken ras det var Mitt svar var att skicka en patrull och hämta hunden Sten är Id-Märkt och nr har jag lämnat till er. Jag orkade inte bråka mer men hoppet fanns kvar tänk om det inte är Sten som ligger där.

Per hade kört barnen till dagis så jag var ensam hemma. Jag tog med mig två badlakan som jag skulle kunna bära eller lägga honom i. Jag var livrädd och grät emellan... hur skulle han se ut...Var han hel?..... Jag ringde Tommie och Karin och berättade under tiden jag gick ut till bilen livrädd var jag för att säga som det var helskotta jag skulle ju ha honom kopplad. Tommie svarade och jag berättade som det var och han var lugn och sansad och bad mig ringa när jag varit på plats.
Väl inne i bilen i mitt kaos tog jag höger mot Lund och letade vi den fartkameran men ingen hund hoppet tändes igen han lever...men ack jag ringde grannen och förklarade vad tjejen sagt så hon kunde guida mig...jisses så yr jag var. Camilla sa till mig ta vänster vid er så är det fartkameran efter avfarten till Sturup jag svängde med bilen så det skrek i däcken fort som tusan mot Sturups avfarten 600meter från Oss. Jag körde mot kameran och ja visst var det Sten som låg vid vägkanten. Tårarna rann jag vände bilen och ställde den på det bredaste stället på vägen så jag inte skulle hindra trafiken från att komma fram. Jag klev ur bilen öppnade kofferten och tog mina handdukar och gick ca 60meter för att hämta min lilla lilla vovve som legat där själv hela natten och morgonen. Någon hade kört på Sten utan att stanna för att se om han var vid liv. När jag kom fram till Sten så tog jag handduken och la över honom och bar honom till bilen med tårarna rinnande för kinderna.
Tankarna för fram och tillbaks ...Är detta sant har detta hänt.....vad händer egentligen...finns han inte mer...fan också min lilla Sten jag Älskar dig så du är mitt Allt ingen kommer någonsin att vara eller bli som du....
Jag ringde Per och han berättade att han var på väg hem från dagis och skolan. När han kom hem så bröt vi ihop båda två. Hur kunde detta hända vår lilla kille.....Veterinären kom och skrev ett livintyg.

Att berätta för barnen var inte roligt, jag berättade för Philip när jag hämtat honom på dagis att Sten hade blivit påkörd av en bil han sa: Mamma Denni har ont, nä sa jag Sten vilar där hemma men sten finns inte hos oss längre han finns i himmelen. Philip satt tyst...Väl hemma så gick vi ut i garaget och tittade på Sten där han låg in svept i sin handduk...När Philip kom in så sa han...mamma Deni inte finns längre nä sa jag inte här men i himmelen. Philip är väldigt mjuk mot djuren han gjorde precis som han brukade böjde sig över honom tog ena handen under hakan och klappade honom på huvudet och lutade sig över honom ....Philip sa mamma Deni är kall...
Vi gick in i huset och väntade på att Erik och Elisabeth skulle komma hem bilen kom Erik (7år) kom in...Jag hörde att Sten är död sa han, detsamma sa Elisabeth........
Barnen var tysta under middagen tills jag bröt ihop då började Elisabeth (6år)gråta vi gick ut till Sten och sa adjö barnen ritade teckningar och la vid hans sida. Erik visar inte så mycket känslor när vi är med. Vi såg honom smyga in och ut från garaget men när han kom ut torkade han tårarna.

Vi saknar honom alla oerhört inte minst Twiggy tankarna far fram och tillbaks VARFÖR  VARFÖR...ja det är mitt fel jag var oförsiktig jag skulle inte haft honom lös...
Min tanke till er var rädd om era djur lev för dagen behandla djuren som om att det var deras sista dag varje dag............Man kan aldrig vara för snäll mot något djur. Jag älskar min Sten och saknar honom oerhört mycket hela huset blev liksom helt stillsamt tråkigt utan honom...Rätt vad det var så stod han på bordet och nästa sekund så var han i diskmaskinen och diskade.
Minnena lever kvar du finns i mitt hjärta för ALLTID. FÖRLÅT STEN

Ulrica
2008-09-11